...

Varför kan inte jag släppa taget??
Varför ser inte jag det folk ser?.....
Jag känner till dina lögner, känner till blicken, vet hur du funkar..
Men ändå låtsas jag.. rädd att inse sanningen..
Ist för att möta räddlan, blunda jag för allt..
Månader har gått...
Tiden har stannat..
saknaden är här...
Räddlsan har övervunnit..
Ensam står man kvar och rädd för förändringar...
Nu när våren är här..
Vill jag skapa ett nytt kapitel i en ny stad.
Jag skall försöka bränna bort allt det fula och spara det fina som blir kvar..
jag tackar för en fin kväll
//becky

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0